backtofuture

Vet inte hur länge den hålls öppen denna gången men nu när andå allmänheten kan läsa så kör vi på en frågestund tills söndag! Så fråga bara på, jag svarar!

Jag får skärpa mig nu! Sandra, du måste skärpa dig.

Jag kan inte träna så mycket som jag gör. Det ballar ur. Antingen tränar jag för att dempa ångesten och sedan när det blir för mycket dempar jag och hetsäter för att jag är rädd att falla tillbaka. Lagom är bäst och rekomendationerna är att inte träna alls!

Nu är det fotbollsträning 2 ggr/v och gym 2ggr/v. INGET mer! Jag vet att maten kommer funka bättre då.

Detta är målen under v6 och framåt. NU KÖR VI!

När jag kommer till Östra sjukhuset hinns det me en promenad innan inskrivningssamtalet med Ulrika (socionom) och Lina (underläkare). Solen skiner ganska skarpt denna dagen och hela jag lyser av den illgröna tunikan jag har på mig med ett smalt vitt skärp i midjan att man ser att jag ser ut som en vandrande pinne.

Klockan blir 13.00 och vi möts upp av Ulrika Ehres och Lina. Vi går igenom min historia under en timme. Mamma är med, pappa är med. Jag kollar på klockan., Frågar mig själv när maten är? vad kommer det att serveras? och hur kommer detta gå? hur kommer dom andra patienterna se ut? antagligen är det jag som ÄR TJOCKAST!

Jag går in på avdelningen men mamma och pappa vid min sida. Ställer den tunga väskan jag försöker lyfta upp och ner för att träna lite. Rummet är vitt med en mjuk säng. Det är rött överkast och en röd fotölj. Det finns skrivbord, anslagstavla, hyllor och ett klädskåp. I byrålådan överraskas jag med ett brav från patienten innan. Ett motiverade och bra brev. Jag fick rum nr 4.

Medans mamma och pappa pratar med personalen går jag in i det stora rummet där alla patienter sitter. Alla är sjukt smala. Jag går in och drar in magen. HELVETE! tjockast... orka rinte vara här. TJOCK, TJOCK, TJOCK.

Patienterna börjar fråga om vad jag heter, ålder, vart jag kommer ifrån osv. Jag svara kort och känner mig obekväm i min tjocka (magra) kropp. Patienterna sitter och pysslar under sittimmen som dom har nu. Dom verkar tighta, de skrattar och har det trevligt. Jag känner mig ensam, övergiven. VARFÖR, åkte jag hit?

Mellanmålet är. Jag och H. sitter i det såkallade röda köket. Där alla patienter får börja äta sin mat. När man är i röd zon får man inte vara med på grupperna, inte gå till lekterapin, gå ut på luft eller gå ut och gå. Man får bara vistas i samlingsrummet där alla sitter under sittimman med en personal. Nu sitter jag där .. H. Har en näringsdryck hon vägrar dricka. Jag kollar på min mat. EN VIT SMÖRGÅS MED 100000 CM SMÖR OCH OST! Damn. Jag tar fingret och drar bort smöret. 2 personal omringas och säger att jag inte får göra så. Smörgåsen tar en halvtimma att äta upp och jag har panik. Tårarna börjar sprängas inombords men jag ska hålla dom inne.

Mamma och pappa åker hem. De kramar mig och jag blir ensam kvar. Ensam kvar i helvetet.

Det blir middag. HUR MYCKET MAT SOM HELST..... och ingen sallad. RÖD MJÖLK! MASSA SÅS som jag vägrar äta. Det tar 1 timme att äta upp allt med stöd från min kontaktperson Anneli.

Jag orkar inte. Jag rynkar ögonbrynen och har ångsest. Hoppar med fötterna för att förbränna. "Kvällsmat". Jag går in i köket igen. Ser risgrynspuddingen dränkt i saftsås. Jag vill knappt sätta mig. "Varsegod" säger personalen och tar mig på ryggen. SOCKER!!!!!! jag brister i gråt. Jag kan inte andas. JAg gråter och gråter. VÄGRAR. Det tar en halvtimma innan hon börjar mata mig. "NEJ.. jag vill inte, jag kan inte. Jag kommer försöka ta livet av mig igen". säger jag. Jag andas häftigt. Men gör som idioten säger tillslut. Gapar och sväljer. HELVETE!! JAG DÖÖÖÖÖÖÖR! orkar inte.

Dagen efter vägs och mäts jag. Innan går jag på toa med en personal som tittar på mig. Inga fusk här inte. Jag ställer mig på vågen i endast trosor. Jag mäter mig, kollar pulsen och blodtrycket.

Innan frukost får jag reda på mitt BMI och att 3 näringsdrycker är insatta. 3 NÄRINGSDRYCKER! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DOM!! helvete. JAG VÄGRAR.

Min behandlar och sjuksköterska kommer in och frågar vad jag vill ha för juice till frukost. Proviva, ällpljuice eller apelsin juice. "Jag dricker inte juice" säger jag bestämt. "Det är de vi serverar här, du måste dricka juice". Jag brister i gråt. JAG- TÄNKER- INTE- DRICKA- JUICE!

Damn.

Jag orkar inte idag.

Hetsätning.
Överätning.
Skärsår, ja jag måste skära.

Kan jag inte bara få gåå ner i vikt!

Angelica, Lina, Becca, Linn & Alma

All kärlek till er

 
 
 

Kvällen igår var så jävla grym till en början. Tjejerna och jag hade världens bästa förfest innan alla andra 100 personer skulle komma. Det var mycket att stå i under dagen men med hjälp av servitriserna fick vi iordning allt i tid. När alla sedan kommer dränks jag av presenter, folk som sjunger och ja.... ballonger överallt och ja fan vad mäktigt det var. Det kändes som jag var drottningen och tog igen allt jag missat under alla dessa år. Jag var verkligen såååå lycklig.

Efter maten attes musiken igång och sedan började min kompisar dansa en dans till mig. Det avslutas med att alllla sjunger "ja må hon leva" och sedan drar de upp mig på scen kastar mig upp och ner i luften. Precis som på film. Jag håller tal i micken och dansar jävel.

 

Men så börjar allt balla ur. Folk blir fulla. Folk börjar slåss. Objudna gäster kommer och jag blir nerslagen av ett epa gäng. Jag går sedan och smäller till en kille på käften flera gånger. Han var oskyldig men jag gick på honom för att få ur min agritioner. Han ställer sig och försöker smocka till mig när andra hindrar honom. "Slå mig" säger jag och ger han en till örfil så hans ögon blir svarta. Jag går iväg, ramlar i trappan och skrapar upp knänen till köttsår. Idiot. Jag gråter och går upp på scen. Klockan är 12 och jag säger att festen är slut.

Allt blev kaos men kanske har det med min känslomässiga instabilitet att göra? min impulser?

Skäms så jävla mycket och vill bara försvinna. Jag hade först bestämt att skita i skolan totalt nu. MEN då är det bara jag som visar mig svag. Och det tänker jag inte göra.

Festen blev både lyckad och inte. Men inget går att göra oförändrigt. En sak är säker iallafall, jag tänker aldrig mer hålla i en bygdegårdsfest.. själv.

Bilder kommer.

jävlar vad arg jag är....


tack alla brudar för en underbar kväll till en början. Men jag tänker tyvärr inte visa mig mer!

tack för alla insprängda dörrar och sånt av folk jag känner
tack för slag och blåtiror av okända folk
rätt åt dig att du fick knytnävar tillbaka

helvete vad jag hatar. Ner i vikt nu och aldrig visa mig. SKÄRA!

Jag fick en award av Em.

Dagen igår var helt jävla underbar rakt ut sagt. Jag har ångest idag, jag mår inte bra idag av all mat jag åt. Men vadfan Sandra, skärp dig! Igår kväll fick jag nog. Jag trottsade sjukdomen så in i helvete. Det är nog nu, jag är såååå jävla trött på skiten. På mattankar, på tvångsträningstankar, på kräkningar, på skärningar, på tabletterna.. ja allt. Jag vill bli lycklig, jag ska bli lycklig och jag är lycklig! 2010, Sandra 18 år ska bli det bästa ever. För jag har tröttnat på ätstörning, på anorexi, på bulimi, på ortorexi och på min känslomässiga instabila tankar. Jag är inte rädd. För jag ska vinna!

Anyway. Kom till sak. Natten från torsdag till fredag bombades min mobil med sms. Jättekul! Väl i skolan sa verkligen alla grattis och rätt som det var .. från ingen stanns under rasten satt jag och Alma och väntade på Becca för att hon skulle med och äta. Då kommer hela tjejgänget och börjar sjunga.. när jag sedan får syn på den har de en stor prinsesstårta med 19 ljus på, tutor och present. Hela hemvisten kollar och jag bara skrattar av lycka. Vi äter tårta på BF och jag öppnar min present. Äventyrs dag i Borås. Skitglad blev jag eftersom jag älskar äventyr. Det är en hinderbana i luften 20 m över marken man ska ta sig igenom. Åka lijaner, klättra i berg och masssa kul. Jag blev skitglad. Det första jag tänkt va "är jag värd det här? varför gör dom såhär mot mig?". Men jag är värd det allra bästa och jag blev så jävla glad. Bli uppvaktad på det sättet är fantastiskt. Vilken känsla.

På kvällen har jag släktkalas. Hela släkten plus mina och Jespers faddrar kommer. Jag får masssssor av penga och känner mig riktigt rik nu. Igår fick jag kontot mamma sparat till mig under alla år, alla fonder, mina försäkringspengar som är på 100 000 kr, körkortspengar av pappa och alla "småpengar". Nu är det shoppa för Sandra som gäller. Och i sommar planeras en utomlandsresa till Grekland med tjejerna. Och på måndag eller fredag tar jag hål i tungan!

Fan vad livet är underbart. Men mest glad blev jag av uppvaktningen av min kompisar. SÅ GLAD!

Och nu ..... TAGGAR VI FEST! ikväll är det bygdegården som gäller och jag har massor att stå i. WOHO! det kommer 150 st nu och fan vad bra det kommer bli! fett nice. SÅ KUL ska det bli!

Ha en bra dag!

Folk frågar mig om jag kan lägga ut bilder när jag var som magrast så är svaret NEJ! det tänker jag inte göra. Vad är det för mening med det? Ärligt talat tror jag ni redan vet hur ett skelett ser ut och mer av de hemska bilderna jag har på mig under min lägsta vikt delger inte jag någon annan. Se mig som den jag är idag. Idag är jag fin. Förut var jag ful rent ut sagt, jag såg hemsk och väldigt döende ut. Inget att se helt enkelt!

Då fyller man år idag då.

Jaha. Då fyller man 18 år om 2 timmar. Enligt mig är det en riktigt stor sak. Kanske överdriven sak och jag har förhoppningar på att mitt liv kommer förändras från och med imorrn. Men jag kanske har fel, det är inte bara att knäppa på ett finger och sen är jag vuxen. Jag blir myndig imorrn, låter jättehemskt och väldigt läskigt. Vad betyder det? Jo jag är vuxen. Men jag känner mig som ett barn.

För mig är 18 bara en ålder inga kriterier man måste uppfylla. Jag kan fortfarande fjompa och larva mig som ett barn. Däremot ligger mitt livs ansvar i mina händer ... men .. för det har jag hjälp med massor av människor kring min sida. Det är inte så att "PANG" så ska jag klara mig själv. Det är så jag vill kunna göra, men det går inte. Det kan ingen. Men jag är vuxen nu. Vuxen. Ja vuxen. Låter ganska coolt. Jag fyller snart 18!

Jag finner faktiskt inga ord. Allt känns bra, bra, bra. Och jag vet inte hur många gånger jag ska säga det. Men längst inne finns ett svagt dov av misslyckande, hopplöshet och tankar att jag inte orkar mer. Men jag är stark nu. Jag kommer ta mig igenom det här. Och jag har tagit igenom det!

Skönt fotbollspass idag (fotbollstränaren berömde mig)
G ++ på matteprovet (acceptera. Det är bra)
Klänningen från asos.com har kommit (perfekt)
Fika med de bästa tjejerna på 3B
Lite skivor fixat till festen

Jag gillar mitt liv. Jag trivs och tar vara på det lilla. Det är 2 dagar kvar tills jag blir 18 år. Tills jag blir myndig. Det är en stor grej för mig. Jag gillar't!

en dag, kommer du oxå komma hit! Det går faktiskt att ta sig tillbaka. Och det har vi bevis på! eller hur!?